Peritoneal Karcinomatos

Peritoneal karcinomatos är en frekvent manifestation av terapeutiskt misslyckande hos patienter med matsmältningscancer och gynekologisk cancer. Trots den kurativa kirurgin, kommer 20-30% av patienterna att utveckla ett lokalt återfall. Det har klassiskt ansetts som ett tecken på generaliserad sjukdom och en terapeutisk utmaning, som behandlas palliativt och oundvikligen leder till döden.

Sugarbaker

Sugarbakermetoden fördubblar överlevnaden för patienter med tjocktarmscancer

Behandling av cancer med en individanpassad sjukvård, som fokuseras på patienten med ett multidisciplinärt tillvägagångssätt, med behandlingar som hypertermisk intraperitoneal kemoterapi (HIPEC), även känd som Sugarbakermetoden, ökar överlevnaden för patienter med spridda neoplasmer i bukhålan.

Tekniken som utvecklats av Dr. Paul H. Sugarbaker 1982 överväger att helt avlägsna den synliga tumören och därefter perfusionen av HIPEC (på 43º C) i bukhålan för att eliminera icke synliga maligna celler då värmen potentierar effekten av kemoterapin. Med denna teknik uppnås överlevnadsresultat som inte registrerats med någon av de etablerade behandlingarna, och man når vid tjocktarmscancer en procentsats på 50% efter 5 år.

Behandlingen med HIPEC gör det möjligt att kombinera en hög dos av intensitet av kemoterapeutiska doser, fokuserad på det påverkade området, med lägre systematisk toxicitet genom att begränsa läkemedlets väg från bukhålan till det systemiska blodomloppet genom peritonealmembranets egenskaper och själva läkemedlet. Behandlingen kräver cenrum med hög kapacitet, ett multidisciplinärt team och hög specialisering inom onkologisk kirurgi då det handlar om en mycket komplex teknik.